Idag är det två veckor sedan regionalas och tävlingen jag helst vill glömma. Jag tog några dagars vila efter den tävlingen för att kunna återhämta ryggen och bli lite laddad att köra hårdare igen. Jag har bestämt att ha en månad då jag tränar lite hårdare för att kunna vara som bästa till stora SM. Det har gått bra hittills. Har tränat i ungefär en och en halv vecka nu och känner mig bättre och starkare i kroppen. I kastningen har jag kört mycket drillar för att få till ett bra utkast eftersom det är det som har fattats under säsongen här i USA. 
Just nu är det inte många andra kastare här. Idag hade jag gymmet helt för mig själv! 

Det var ganska skönt faktiskt, ingen jättehög hårdrock i högtalarna. 

Har inte så många träningspass kvar i USA nu. Micke och jag åker hem på tisdag nästa vecka. Vi längtar verkligen efter Sverige! Resan är lång hem (Phoenix-London 9h 45 min + resan till Stockholm). Men det ska faktiskt bli skönt att åka, vi fick exit plaster på flyget :) 

Ha det så bra där hemma!  

I helgen åkte vi på regionals i Fayetteville, Arkansas. Julia har redan berättat om hennes resan och nu är det min tur. 

Allting kändes bra inför tävlingen med bra styrketräning och kastning. Jag trodde att det var dags för ett 56m kast. Det blev inte riktigt så. Jag hade väl en okej tävling med 53.93m som längst. Jag kom in i tävlingen rankad 36a och slutade på 21de plats vilket kan ses som en liten seger. 

Jag hade hoppats på mycket mer den här säsongen. 57m var målet och innan säsongen vilket kändes som ett rimligt mål. Det slutade med 30cm under mitt personliga rekord. 

Jag känner mig i alla fall hoppfull inför nästa år och det känns som om det är dags för mitt första 60m kast. Tekniken har gått framåt i år och om jag bara kan bli starkare tror jag att det ska gå. Därför har jag också beslutat att lägga ner säsongen i Sverige och sattsa på nästa college säsong. Jag ska nu ta min vila och påbörja min grundträning när jag kommer hem till Sverige. Det kommer kännas tråkigt att inte tävla i sommar. Men ibland måste man offra något för att vinna senare. Det känns som rätt beslut. 

Nu till något helt annat... I förrgår gjorde jag hemlagade barbecue ribs med hemlagad barbecuesås. Det blev väldigt gott, även om jag missade att justera koktiden på grund att den höga höjden. 

Ha det gott!
diskus USA college universitet Micael Ljungberg,
Ja, ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. I helgen var det kval till NCAA division 1 i Eugène om två veckor. Regionals som tävlingen heter gick i Fayetteville, Arkansas. Det var varmt och luftfuktigheten var så hög som 97%. 
Förra året till denna tävligen fick jag ryggskott två veckor innan. Men detta året hade jag inte varit skadad på flera månader och träningen gick bra. Det kändes som att detta året skulle det äntligen gå bra på regionals. Men för en vecka sedan (förra måndagen) så fick jag ryggskott igen. Jag kan fortfarande inte förstå det, det känns som väldig otur. Det hände när jag gjorde ryck. Och eftersom jag har haft ryggskott många gånger, tror det här är tredje gången bara i år, vet jag att det tar ungefär 5 dagar innan jag kan börja träna lite lätt igen. Jag gjorde illa ryggen på måndagen och skulle tävla på fredagen. Inte bästa uppladdningen. 
Men jag åkte ändå, jag tänkte att om jag mår någorlunda okej på fredagen så skulle jag kasta. 
Flygplansresan som gick tisdag morgon var inte rolig. Att sitta upp när man har ryggskott är det absolut värsta man kan göra. Jag mådde illa av smärtan. 
Men vi kom fram och jag fick lägga mig ner med en ispåse på ryggen tillslut. 
På fredagen mådde jag hyfsat i ryggen och kastade. Mitt första kast var ungefär 52 meter men på linjen så det var underkänt. Andra kastet, det var här det blev lite förvirrande. Mitt andra kast var underkänt också ungefär 52 meter. Jag förstod inte varför, frågade varför men ingen kunde svara på det. Då protesterade jag. Det tog väldigt lång tid innan funktionärerna förstod vad man skulle göra i en sådan situation. Det dumma med mitt kast var att de tog bort mätinstrumentet från mitt märke väldigt snabbt och mitt märke var därför borta. Så då hade jag bara ett kast kvar trodde jag och blev nervös. Kastet mätte 49 meter. Sen fick jag veta att jag hade ett kast till. Hela situationen var väldigt förvirrande, men jag kastade mitt 4:e kast som mitt andra kast. Det blev inte särskilt bra det heller. Så jag gick inte vidare till final. Det behövdes 50.71 för final. Efteråt fick jag redan på att mitt andra kast som blev underkänt inte var ett övertramp, funktionären hade tittat på video över mitt kast och det var inte övertramp. De gjorde fel och tog ifrån mig ett kast som hade tagit mig till final. Det kändes otroligt surt. 
Så denna veckan med regionals blev verkligen inte som jag tänkt mig. 
Men nu känns det okej ändå. Ska vila ryggen i några dagar nu och sen börjar träna lite lätt igen. 




Ha det så bra där hemma!