Jag får ursäkta för att det inte har blivit något skrivande på ett tag. Fick en pik från lillasyster om att vi inte skriver tillräckligt mycket så nu får man väl sätta igång igen!
Denna veckan har varit ganska hektisk både för Micke och mig. Mycket att göra i skolan och jag lyckades dra på mig en förkylning, jobbig sådan tyvärr. Jag hostar och hostar tills det känns som att hjärtat ska hoppa ur.
Trots detta har jag börjat promenera till skolan, det tar bara tio minuter och sen hoppar jag på en buss som tar mig till andra ställen på campus.
Så här gjad blir man av att promenera. Jag fick med en väldigt bra bakgrund också...
Påväg till skolan. Den stora vita kupolen är inte globen, utan the Dome :-)
Denna veckan var som sagt väldigt kort. Bara två dagar i skolan. Jag fick dock börja träna på gymmet i tisdags, bara överkropp än så länge men det var fullt tillräckligt. Hann med att grilla bröst, axlar och mage i två dagar innan jag kände mig febrig. Vet inte om det bara var en tillfällighet eller om det var för att jag inte tränat på tre veckor... Jag mår bra nu i alla fall. Har llite ont i halsen, men inget annat farligt.
 
Vi firade Thanksgiving igår med coach, hans familj och massa annat folk. Jag tror vi räknade ihop till 26 stycken. Jag skulle ta massvis med bilder, på maten och allt folk, men tog jag några bilder...ja, EN bild! Jag glömde helt bort att ta kort, kanske på grund av den matkoma som både jag och Micke hamnade i efter maten och efterrätten. Eller på grund av all amerkansk fotboll som vi tittade på, som var så roligt... Micke förstår reglerna, inte jag. Men jag låg mest och sov, så jag behövde inte titta på så mycket amerikansk fotboll ändå.  Maten var i alla fall god, annorlunda men god. De har något som heter stuffing till kalkonen, brödsmulor ihopblandat med massa olika saker. Inte det bästa jag smakat, men man vänjer sig nog:-) sen var det massa annan mat också, potatismos, bröd, skinka, sallad, coleslaw, pumpapaj, pecannötpaj, sweetpotato paj och mycket mer.
Vi kan sammanfatta våran först Thanksgiving som full av mat :-) tror de andra kommer bli så också.
 
Kan ju lägga upp den bilden jag tog i alla fall.
Coachs son Justice. Två månader gammal och massvis med hår.
 
Hejsvejs
I helgen var Micke och jag och tittade på den omtalade Bond filmen Skyfall. Vilken film det var, rekomenderar stark ALLA att se den. Den innehöll allt en bra film ska innehålla plus en svensk ;-) och även fast Ola Rapace inte sa ett endaste ord under hela filmen, kändes det ändå väldigt bra med en svensk bondskurk!
 
Helgen innehöll också amerikansk fotboll. NAU spelade för en plats till slutspelet i deras serie, eller conference somm det heter. Micke gick och tittade med Kylee och hennes föräldrar. Jag följde inte med, tycker att det är en aningens tråkig sport. Tyvärr förlorade NAU och det inebär att det inte blev något avancemang detta året heller.
 
Det har också hänt sig så att jag inte behöver använda kryckorna något mer, min rehab går väldigt bra. Jag gör precis det som sjukgymnasterna säger...och lite till. Men mitt sår har ändå lyckats läka ihop väldigt bra.
Jag kan alltså numera gå vanligt. Springa, cykla, simma eller gå i trappor är det inte tal om. Det kommer jag inte kunna göra förän jag är helt återställ, så om två tre månader. Då ska jag springa i trappor hela tiden ;-)
 
Denna veckan kommer annars att bli väldigt kort. Det är Thanksgiving på torsdag, vi är inte lediga på onsdag men i princip alla lärare ställer in sina lektioner den dagen. Så jag har ingen skola och Micke har en lektion. Så denna vecka är två skoldagar lång, vilket känns som helg hela veckan.
Skriver mer om Thanksgiving senare.
 
Sov gott Sverige:-)
Idag kom Coach till vårat träningsrum när jag gjorde rehab. Han hade fått paket... från Kristian, Krille, Pettersson!!!!
Jag tror paketet var till mig;-) men man vet aldrig, har hört att Coachs barn är ganska godisgalna dom också. Det var ett "positivt tänkande så får du godis paket" och sådana grejer funkar väldigt bra för mig xD Du känner mig Krille!! Denna dagen fick jag faktiskt två saker ur paketet, turkisk peppar och Hänt Extra :D Det ligger fler saker i paketet, men Coach ville inte visa mig...det ska bli en överaskning till nästan gång.
Hmm, vi får väl se, Coach kanske får oväntat besök någon dag ;-)
Jag bjöd de som  jobbade inne i träningsrummet på turkisk peppar...de tyckte inte om det. Haha, lite kul var det. Min sjukgymnast Elai skryter alltid om hur stark mat han kan äta och tycker jag är mesig som inte tål nästan några kryddor alls. Men idag fick han smaka på något övermäktigt, turkisk peppar. Han fick dränka munnen i vatten efter att ha ätit upp den. Jag åt typ tio bara för att visa att jag kunde...det brände ganska bra i min mun också xD
 
Så stort tack till Krille idag :-) You made my day!
Idag klockan tre hade jag åtebesök hos doktor Levickey som gjorde operationen på mig. Det är nu två veckor och lite mer än en dag sedan han opererade mig, inte så lång tid, men jag fick väldigt goda besked från samtalet med honom idag. Tydligen så har mitt sår läkt väldigt bra (har alltid vetat att jag haft bra läkkött, ärvt det från pappa kanske ;-)),så han var väldig nöjd. Han tog ut mina stygn också, eller rättare sagt drog ut dom. Tydligen så hade han gjort ett kosmetiskt snitt på mitt knä. Och satt stygnen innanför huden istället för på huden, vilket gör att ärret nästan inte kommer synas. Men det gjorde så att han behövde dra ut tråden, det brännde till lite, men nu känns det ingenting. Huden kommer att växa ihop av sig själv och jag kan inte vara lyckligare:-)
Så idag fick jag börja böja på benet och det kändes så otroligt skönt, har inte fått göta det på två veckor ju xD
Jag kunde också ta min först dusch utan att behöva svepa in hela benet i plast.
Och sist men inte minst, jag får börja (försiktigt) gå på benet!!!!
Så ser det ut, inte särskilt bra bild, men det ser nästan ut så i verkligheten också ;-)
 
Nu har nog höstförkylningen slagit till mot Micke. Han ät trött, har ont i kroppen och känner sig allmänt risig. Så det blir nog ingen träning på några dagar. Han tränade idag...inte så smart. Men jag hade nog gjort samma sak, man vill ju träna så mycket som möjligt även om man känner sig lite sjuk. Och sen känner man sig ändå sjukare dagarna efter. Idrottare är inte alltid smarta.
Nu är det lite ombytta roller, jag får ta hand om Micke istället för tvärt om. Vi får se hur det går ;-)
Så idag blir det till att gå och lägga sig tidigt, eller tidigare än vanligt. Min älskling behöver så mycket sömn han kan få <3
 
Sov gott Sverige
Nu har vintern kommit till Flagstaff också, det konstiga är bara att denna veckan har vi också haft sommar. 20 grader och sol måndag till torsadag, sen drog det in ett ordentligt oväder under fredags natten och på lördags morgonen var det snöoväder...kommer nog aldrig vänja mig vid detta tror jag xD
 
Denna veckan har jag gått i skolan, jag var ganska orolig förra söndagen över hur det skulle gå. Jag har mitt ben i en grej som gör att jag inte kan böjja de, vilket gör det ganska så svårt för mig att sitta ner utan att ha benet på en stol framför mig. Men det har faktiskt gått bra, jag har bara blivit sparkad några gånger...
För att komma till skolan har jag fått skjuts av Kylee (rumskompis) och Jess. Och för att komma runt på campus har jag fått åka med Disability Bus. Låter inte så fräsigt, men jag hade inte klarat mig utan den!
 
Annars är det bara bra med mig och Micke som ni ser nedan:-) jag är lite blek, som alltid, och Micke är färgglad
;-)
(Micke till höger och Julia i mitten)
Tja tjaaa bloggen!
 
Det närmar sig slutet av terminen och därmed närmar sig också längtan efter jul och Sverige. Tid att varva ner finns tyvärr inte, fullt ös till slutet är vad som gäller. Det går i alla fall bra och för första gången är det rätt roligt att lära sig något i skolan.
 
Träningen går framåt även om den djupa benstyrkan fick sig en törn efter hopparknät. Kör 5:or på 105 som mest och det är nog vad jag klarar just nu, men framåt går det. Kastningen känns också bra även om kastlängderna inte är lysande. Jag har inte mycket att jämföra med heller, den här tiden på året brukar vara hård grundträning och kast i bur inomhus. Längderna ligger runt omkring 47 meter om någon är nyfiken. Behöver jobba på snabbhet under balans i ringen, positionerna annars är rätt så bra. Skönt är det i alla fall att kunna kasta utomhus i annat än vinterjacka och mössa.
 
Sist men inte minst. Min pappa Bengt fyllde år idag. Känns märkligt att inte kunna fira den med honom, men några hurra från USA är kanske inte så dumt heller. Att spara tårta är nog ingen bra idé, men ni kan alltid göra en ny när jag kommer hem :-)
 
 
Hurra Hurra Hurra Hurra Hurra Hurra Hurra Hurra Hurra Hurra
Hurra Hurra Hurra Hurra Hurra Hurra Hurra Hurra Hurra Hurra!
Ett hurra för varje år du varit min pappa.
 
 
Denna veckan har verkligen gått upp och ner i en jädra fart. Från dåligt till sämre till sämst. Men nu är den äntligen på uppgång. Jag har de senaste dagarna kunnat gå ner på en tablett var 4-6 timme istället för två. Jag känner mig fortfarande väldigt trött men jag är mitt gamla vanliga Julia i huvudet igen! Har inga glansiga ögon och sluddrar inte när jag pratar längre xD 
Veckan har annars gått väldigt fort, kanske för att jag sovit bort så mycket tid... Även fast jag har haft helg hela veckan känns det skönt med lite "riktig" helg, så Micke och jag får spendera lite tid tillsamans. Han har varit min hjälte denna veckan! Han har fixat och donat till mig, vilket inte alltid har varit lätt! Micke har otroligt stort tålamod och blir inte arg eller irriterad i onödan, men denna veckan har det verkligen satts på prov!
 
Igår hade vi myskväll med tacos, massa snask och film:-)
Micke köpte blommor till mig i tisdags för att jag skulle bli lite glad, tyvärr var det sämsta tänkbara dag att köpa blommor...Jag såg inte blommorna förän dagen efter, men de var precis lika vackra då! Tack min älskling <3
Filmen vi tittade på hette "Finding Forrester", väldigt bra film. Den rekomderar vi starkt att man ska se!  
 
Ha det Sweden :-)
 
De första dagarna operationen är nu avklarde. De har inte varit trevliga, jag har varit så otroligt trött, mått illa och kännt mig jättesnurrig så fort jag ställt mig upp eller försökt tänka på något djupare. Benet bultar och gör ont, därför vill jag inte sluta ta min medicin...men den gör så att jag sover ca. 15 timmar om dagen och igår fick den mig att kräka ner hela lägenheten. Så vi får väl se hur det slutar.
Jag har bestämt mig för att inte gå i skolan denna veckan, jag kommer helt inte orka!
Hoppas den här första tiden kunde gå lite snabbare, vill bli av med allt det jäkliga, utöver att ha ont i benet, som ställer till det för mig hela tiden.
 
Har i alla fall varit hos sjukgymnasten idag, fått någon slags is-tryck påse runt benet, det var väldigt skönt! De tittade även till såret, som såg väldigt bra ut, Vilket gör mig glad:-) det kommer göra ont ett tag i benet, jag kommer gnälla (vilket Micke kan intyga), men det kommer gå bra i slutändan. Det här ska jag klara!!!
 
PS. tog några bilder på knät, utan bandage, men tänkte att det var säkrast att inte lägga upp dem md tanke på att det kanske finns några känsliga läsare.
 
Sov Gott!